Dygn
Idag ska jag jobba mitt första dygn på nya jobbet! 10-10 och det är spännande och sköönt att få jobba. Har ju inte jobbat sen i mitten på januari typ. Kliar i kroppen!
Annars händer det ganska mycket. Sökt en lgh som jag antagligen inte kommer få, men det hade vart skönt med tusen kronor mindre i hyra och ändå ha samma yta som nu. Har börjat söka jobb, både inför sommaren och tillsvidare-jobb. Praktiken söker ju som sagt och jag pratade med en utav mina handledare som absoluut ville att jag skulle söka så nu är jag peppad :D Skrev ett personligt brev som jag tyckte att mamma skulle läsa och godkänna men hon har inte hört av sig. Får ringa henne sen när det finns tid. Hittat en hel del spännande jobb. Finns mycket socialsekreterare-jobb men inget jag är sugen på att söka faktiskt. De flesta kräver flera års erfarenhet och det är faktiskt bra, nyutbildade ska inte jobba med tung myndighetsutövning.
Vad jag borde ha gjort denna veckan var att läsa kurslitteratur, har inte läst en enda sida.. Är så omotiverad och trött på denna kurs. Den är så tråkig en kurs kan bli typ. Men det är bara att göra det.. Snaart börjar den nya kursen som kommer vara great!!
Arbete?
Va precis inne på offentligajobb.se och såg att det finns en ledig tjänst på min praktikplats från 1 april.. Blev väldigt sugen på att söka den! Blev mest nyfiken på vem som ska sluta men jag tror jag listat ut det, tyvärr. Kan ju passa på att prata med dem om det när jag ändå ska dit och lämna c-uppsatsen :) Kanske får med mig Monk dit imon efter att vi lämnat barnen och kollat på stol så kan jag skriva pesonligt brev sen när vi färgat mitt hår :) Ska bli skönt med några barnlediga timmar ihop med Monk :)
Har vart iväg och handlat på ÖB och Maxi, ska nu duscha och hinna städa lite innan lillebror och mamma kommer. Ska hjälpa Anton lägga över musik på mp3, eller snarare lära honom så han kan göra det själv. Superenkelt ju.
Sen blir det födelsedagsmiddag hos Pontus som fyller 23 idag! Hipp hipp hurraaaa till min underbara väään!
Bäst!
Detta är den skönaste dagen på länge! Om vi bortser från såret i munnen som stundvis gjort mig galen så har den ändå vart så underbart skön! Börjar komma tillbaka till mitt tidigare jag som gillar att ta det lugnt, vara hemma och inte göra särskilt mycket. Idag är första gången på länge som jag suttit i soffan och stickat i flera timmar, fantastiskt. Vet inte hur eller varför jag är så lugn och avslappnad men jag vet att det är underbart.
Hade planerat så mycket denna dag. Städa ordentligt i hela lägenheten, skriva personligt brev och söka sommarjobb, handla och annat smått och gott. Det blev inte mycket med det. Jag tvättade i förmiddags, rensade kylskåpet och har handlat lite. Har lyckats äta nu också, det gjorde inte så hemskt ont heller. Köpte en slags salva på apoteket förut som ska vara smärtlindrande för 85 kr, just nu gör det inte så ont vilket är väldigt typiskt men ska testa den om en stund. Hoppas på att den kan verka så skyddande som den ska så såret läker snabbare.
Nu ska jag sticka lite och sen komma i säng ganska tidigt. Ska hjälpa Monk med barnen imon då hon kommer vara vääldigt trött och bakis och Niclas är iväg och jobbar. Det bästa med att vara hemma i över 2 veckor är att jag kan träffa barnen väldigt mycket nu :D
Ung och Dum
Bli arg på ramen istället för tavlan
Tänk dig att du står framför en tavla. Tavlan är vacker och har en massa färger i en härlig kombination. Rosa, grönt, blått, svart och gult.
Men ganska snart blir du irriterad på att en färg inte riktigt passar in. Det skär sig lite med den rosa färgen. Bilden skulle bli mer enhetlig om det rosa togs bort. Punkt. Du har denna bestämda uppfattning ända tills din kompis kommer och ställer sig bredvid, tittar på tavlan, och säger ”Fy vad dåligt! Bara för att ramen är orange så ser det rosa på tavlan jättefult ut!”
Du hajar till. När du tittar på tavlan igen ser du att din kompis har rätt. Det är den orangea ramen som är problemet. Utan den hade den rosa färgen passat lika bra in i tavlan som alla andra färger.
Precis såhär är det i verkligheten. Vi hajar till för att vissa människor inte riktigt passar in i bilden, men vi glömmer att det är på grund av att det finns en ram, en föreställning som de inte matchar. En norm.
Norm betyder oskriven regel kan man säga, och handlar om hur vi förväntar oss att människor ska se ut och vara. Normen är som en ram kan man säga. Normen gör att vissa saker och människor passar in i bilden. Och att vissa inte gör det.
Det är inte färgen rosa det är fel på, det är att ramen ser ut som den gör som är problemet. Precis som att det inte är t.ex. homosexuella det är fel på utan det är normen att alla är heterosexuella som är problemet. Detta kallas i folkmun för normkritik.
Att se omvärlden på det här sättet är att vara medveten om, och ifrågasätta, normen som skapar ramar för vissa som passar in och inte. Istället för att vara kritisk till dem som ”inte passar in”.
Ung&Dum jobbar utifrån ett normkritiskt synsätt. Istället för att prata om att det är synd om barn och unga eller ”icke-svenskar” så pratar vi om att det finns normer om hur man är vuxen och hur man är svensk.
Om världen vore lite mer normkritisk skulle den vara lite bättre.
Tandvärk
Det är hemskt att livet måste rulla på när man helst vill dra täcket över huvudet och gå i ide ett tag. Den förbannade tandvärken kom tillbaka i lördags när vi var på dansen, det va inte så farligt. På söndagen började jag ta tabletter igen och det höll sig borta. På måndag var det bad i simhallen med Jacoby, Monk, Sabina och Meya. Kände mig lite väck eftersom tabletterna inte längre tog bort smärtan. Mamma hämtade mig, försökte få mig att inse att tandläkaren kanske är ett braa alternativ till smärtan. Jag gav mig inte, hem och tog fler tabletter i hopp om att det skulle försvinna. Icke. Till sist fick jag nog och ringde och fick komma dit 1,5 timma senare. Det hamnar nog högst på listan över smärtsamma besök hos tandläkaren.
Det var inte alls hål där själva smärtan var. Det var faktiskt hål i en tand i överkäken, det upptäcktes ganska tydligt när den sylvassa saken tandläkare petar med åkte rakt upp i tanden och jag kände för att dö. Om det gör mer ont än så att föda barn så är jag ännu mer övertygad om att det inte är något för mig.
Skit sak samma. Hon drog tanden, jag åkte hem till mamma en stund till och mådde prima. Tills bedövningen släppte och jag insåg att jag bitit mig själv i båda kinderna. Så de senaste dagarna har inte varit de bästa. Allmäntillståndet blir tydligen väldigt drabbat när man har ont i hela munnen.
Missade seminariet igår men lyckades komma till Örebro idag. Dåligaste seminariet på läänge. Hade ett bra möte med UMR nu på kvällen iaf så något bra kom ur denna dag..
Ska väl passa på att sova nu medans udden av smärtan är borta tack vare alvedon och ipren. Imon är det städning, studiecirkel och middag med vår underbara Emma som kommer och föreläser om mångkultur :D
Daans
Igår var det kalas för lillebror Jonatan som fyllde 4 år! Niklas hade beställt en t-shirt där Alingsås var tryckt på framsidan och "Roswall 27" på baksidan. En hockeytröja fast ändå inte typ. Trevligt att umgås med pappa o co en stund :)
Sen blev det lite spontant en bilsväng till Trollhättan typ där det var dans :) Tror det va Blender som spelade och jag och Pontus fick dansat några danser :) Haha, det gick väl sådär. Jag blev yr och kände mig allmänt kass men det va väldigt kul! Nu ska vi kolla om det finns någon buggkurs vi kan gå som passar oss båda tidsmässigt..
Lisa skulle egentligen vart här nu, men det lyckas alltid komma något i vägen för henne så hon kommer några timmar senare än tänkt ;) Vilket inte gör något alls. Magen bråkar utav bara fan och jag har ändå hunnit göra massa tråkiga saker här hemma som jag skjutit upp. Nu kan jag snart packa ner den stationära datorn och bli av med den på något sätt. Inte för att den står i vägen, mest störande att den står där och inte används eftersom den är så kass. Monk föreslog att jag kunde ha det som en scrapbooking-hörna och det är ju ganska bra. Då kan allt ligga framme hela tiden och då blir det inte lika jobbigt att börja när man inte behöver spendera en halvtimma med att plocka fram allt varje gång. Då kan man låta det ligga och bara börja där man slutade sist. Blir nog kanon.
Varför?
Jag grubblar, funderar och tänker men det hjälper inte. Jag förstår mig inte på dessa människor. Åsikterna finns överallt och är lika obefogade och fulla av osäkerhet som de är idiotiska. Men ingen vill kalla sig rasist eller ens erkänna att rasistiska tankar finns hos sig själv. "Jag har inget emot dem, men.." och så kommer någon floskel om att de får för mycket av våra skattepengar, alltid har ny bil, är överrepresenterade i brottstatistiken, är uppkäftiga osv.
Vad är det som får människor att applicera en mängd dåliga egenskaper på de människor som inte ser ut som dem själva? Som har en annan kultur, en annan tro och ett annat sätt att leva. Är det så enkelt att det är rädsla och osäkerhet inför det okända?
Såg precis en omröstning där frågan var "borde invandringen begränsas?" och de flesta, 38%, hade svarat "ja mycket selektivt, som i danmark". Har vi så många människor utan empati och förståelse som är så satans egoistiska? Det är så löjligt att man ens ska behöva säga det men mitt argument till sådant är alltid "tänk om det blir krig i Sverige, vi MÅSTE fly, vi kommer till Afghanistan och möter ett väldigt motstånd. De vill inte ha oss där eftersom vi är annorlunda. Hur skulle det kännas?". Då börjar folk skruva på sig och försöker försvara sina åsikter.
Sverige har gång på gång blivit prickade av FN för tortyr. Bara härom veckan veckan nekade vi invandrare att bo i vårt land och skickade tillbaka dem till Irak där de antagligen blir mördade. De flydde inte för att det är roligt, för att det finns en välfärd att utnyttja i Sverige, för att jävlas med den svenska befolkningen, för att kunna köpa en dyr bil, en dyr barnvagn eller bli kriminell. De flydde för att ha en chans att överleva.
Men det gör inget att folk mördas pga. kön, sexuell läggning, tro osv. i andra länder? Så länge det inte påverkar Svensson så är det lugnt. Bara jag vet att mina skattepengar går till svenskar som behöver det. Andra människor är inte värda ett skit.
Jag förstår inte. Det äcklar mig att det är så otroligt många som tänker såhär.
Rörigt
Allt känns så rörigt just nu. Vet inte varför eller vad det är som är rörigt men det känns som att jag har tusen saker att göra men vet inte ens hälften. Glömmer så mycket hela tiden!
Har spenderat mycket tid med Monk och barnen, helt underbart men samtidigt så blir man så trööött och frustrerad när det är trotstrotstrots. Tack gode gud för dagis. Vi fick några barnfria timmar och det behövdes verkligen.
Jag vill helst av allt sätta på tv:n, lägga mig i soffan och inte göra ett skit. Sen vill jag greja med inbjudningskorten till examensfirandet och massa annat. Men så ser inte schemat ut idag. Jag ska hoppa in i duschen, gå iväg till Nolby och ha ett "utredande samtal med barn" som ska spelas in inför nästa veckas seminarium. Jippi. Inte alls motiverad till att genomföra uppgifter som är meningslösa och pinsamma. Men det går som det går, bara att göra så gott man kan.
Sen är väl planen att umgås med Madde ikväll. Vet inte vad som händer.
Så bra!
Tack vare envishet och bra arbete blev vi idag såpass färdiga med grupparbetet att jag kan åka hem imon på morgonen :D Bara att läsa igenom allt igen på torsdag och eventuellt fixa lite innan vi skickar in det! Brukar inte gilla när man delar upp arbete så mycket som vi gjort denna gången eftersom man inte lär sig lika mycket men nu orkar jag inte bry mig. Vill bara att det ska bli färdigt. Hade de gett oss bättre uppgifter som hade någon förankring i verkligheten kanske man hade haft viljan och orken.
Jag är så godissugen att jag får lite smått panik. Vill hem och äta glass.
Nu ska jag duscha och sen lägga mig tror jag så denna dagen är över. Ska bli så skönt att vara hemma i nästan en vecka :)
Så bra!
Tack vare envishet och bra arbete blev vi idag såpass färdiga med grupparbetet att jag kan åka hem imon på morgonen :D Bara att läsa igenom allt igen på torsdag och eventuellt fixa lite innan vi skickar in det! Brukar inte gilla när man delar upp arbete så mycket som vi gjort denna gången eftersom man inte lär sig lika mycket men nu orkar jag inte bry mig. Vill bara att det ska bli färdigt. Hade de gett oss bättre uppgifter som hade någon förankring i verkligheten kanske man hade haft viljan och orken.
Jag är så godissugen att jag får lite smått panik. Vill hem och äta glass.
Nu ska jag duscha och sen lägga mig tror jag så denna dagen är över. Ska bli så skönt att vara hemma i nästan en vecka :)
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Det är svårt det här med ögonblick.. Nu på sistone har jag ganska många ögonblick jag tänker på framtiden och blir varm i kroppen. På något sätt känns det som att allt kommer ordna sig och det kommer inte bli jobbigt eller svårt utan livet kommer vara ganska fantastiskt. De ögonblicken då den känslan infinner sig är underbar och får mig att längta ännu mer till 1 juni. Då ÄR jag socionom! woopwoop..
I morse orkade jag inte ta mig till tåget så jag bokade om den så jag kom till Örebro vid nio. Träffade mamma en stund i förmiddags, vi tog en sväng till jordnära och Lidl, våran vanliga rutt när jag behöver snus och vi känner för att köpa lite skit. Sen försökte jag plugga men istället somnade jag på soffan. Fastän att jag sov 1,5 timma känns det som att jag varit vaken hela dagen. Måste nog verkligen komma igång med träningen och maten igen, min kropp mår icke bra. Hade en trevlig pratstund med min far idag, det gjorde dagen ganska bra faktiskt!
Lyckades plugga nästan hela tågresan (väldigt ovanligt) men har fortfarande en del kvar att göra. Det tar emot eftersom jag vet att 2/3 utav det jag skriver antagligen inte kommer användas, jag vet bara inte vilka delar som riktigt är relevanta och passar in med hur de andra har tänkt om de åtgärder vi ska planera i fallet.. SUCK. Är så omotiverad man kan bli tror jag. Men det är bara två jobbiga veckor nu och sen kan jag nog faktiskt vara hemma TVÅ HELA VECKOR :D Vilket innebär att jag skiter i några föreläsningar men det gör mig inte ett skit. Det jag behöver veta står i böckerna.
Nu ska jag plugga lite om huvudvärken tillåter.
Dag 29 och helgen
Dag 29 – Mina ambitioner
Jag vet inte riktigt vad mina ambitioner är.. Gillar att tänka att jag kan göra så mycket och har inget specifikt i tankarna. Rent övergripande tänker jag att jag verkligen ser fram emot tiden efter studierna (snaaaart är det sluuut) då jag bor hemma på heltid igen och förhoppningsvis testar lite olika jobb. Får jag ett jobb jag verkligen trivs med så blir jag ju inte ledsen direkt. Sen är tanken att ta körkort och sen spara pengar så jag kan skaffa mig ett hus om några år :) I mina tankar om framtiden finns varken barn eller partner, låter kanske konstigt men det känns inte naturligt..
Helgen har spenderats med Monica och barnen :D I fredags hämtade vi Jacob på dagis, åkte hem till dem där Sabina & lilla Meya väntade. Det va lek och bus några timmar. Sen va det middag, ännu mer lek och bus innan vi la barnen. Då gjorde vi något jag bävat inför länge. Vi avfärgade mitt hår. Har tänkt på det länge eftersom mitt hår nästan blivit svart så är det ganska tråkigt och avfärgning var ett måste. Kände mig riktigt "white-trash" med en blond hårbotten, lite gult och resten brunt. Vi insåg att det inte skulle bli så bra med den färgen som jag tänkt ha efteråt eftersom avfärgningen inte tog bort alls så mkt färg som vi trodde. Så snygg som jag var åkte vi till Maxi och köpte en till. Som tur är så är håret inte förstört utan precis som vanligt trots 2 avfärgningar och en vanlig färgning. Otroligt skönt. Kommer väl kanske vara jobbigare och tovigare när det är blött men så länge det inte är torrt, ser torrt ut eller är plastigt så är jag skitglad och nöjd :D Fast mest nöjd är nog Monk som tyckte att det blev så himla fint. Jag ser det ju inte så mkt :(
På lördagen vaknade jag av en arg Monk, hon väckte nog grannen också ;) Jacob den lille skitungen hade fått tag i hennes papper från arbetsförmedlingen och rivit sönder flera utav dem och gett en del till Wilma som hon åt upp. Hon har något kärlek till papper som många bebisar har, men det har inte försvunnit än tyvärr. Så Monk var inte alls glad, mycketmycket förståeligt. Så mycket onödigt bus. Då är det bättre när han tar fram bröd ur frysen och äter, det skadar ju ingen ;)
Dagen fortsatte med kaos och bråk, konstigt nog minns man inte så mycket av det några timmar senare. Men det kändes i huvud och kropp. Konstigt hur man kan älska en liten kille så oerhört mycket och samtidigt bli så ursinnig på honom att man tänker sånt man inte vill tänka och bli så arg som man inte vill bli.
Lugnare på den tiden.. ;)
På kvällen såg vi melodifestivalen och för första gången vann faktiskt de som jag höll på! Jag och Niclas var måttligt glada :) Danny var ju grym, vem anade att han kunde rappa? Asballt.
Idag blev det en skön sovmorgon, hade dock en väldigt stressig dröm så när jag vaknade var jag heelt slut. Men vi skulle till IKEA så det va bara att gå upp. Pratade med Jacob i telefon när de körde honom till hans farfar och han är så rolig, ibland tjatar han som satan och ibland är han tyst. Denna gången var han tyst. Svarade på vissa frågor men inte mer. Haha :) Fick köpt nya lampskärmar och lite annan skit på IKEA och shoppade dessutom en del på Biltema! De har en så bra kontorsavdelning där med roliga grejer!
Nu har jag pluggat en stund men jag glömde äta för en stund sen så nu är jag väldigt trött och har huvudvärk. Blir nog inte mer plugg idag. Svårt att plugga när man inte riktigt vet om man är på rätt spår eller hur man ska applicera det man läser på det man ska göra. SUCK. Jag har iaf vart produktiv och satt upp tavlor i köket :D Har vart nöjd med att den stora väggen i köket är tom tills ikväll. Nu ser det bra ut :) Orkar inte överföra bilder till kameran nu så det får bli en annan dag..
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 28 – Det här saknar jag
Oj, ibland saknar jag så mycket. Vad jag oftast saknar är närvaron av farfar, farmor och mormor. Det är tråkigt att de inte kommer vara med när jag tar examen och allt därefter. Det är tråkigt att inte ha dem här! Men mormor och farmor var iaf med när jag tog gymnasie-studenten och det är jag oerhört glad över. Det är något speciellt med far- och morföräldrars stolthet över barnbarn. Minns att jag flera gånger på studenten märkte hur de satt och stirrade på mig och log. En gång frågade jag mormor varför hon stirrade på mig när jag satt bredvid henne och åt, hon svarade att hon är så himla glad över att det gått så bra för mig och att jag verkar må så himla bra. ”Det trodde man då inte när du gick på högstadiet och va så jobbig”. Haha, alla runt bordet fick sig ett gott skratt och jag fick mig en kram från mormor. Farmor hade köpt ett stort vikbart kort där hon hade klistrat in kort på mig som liten med farfar, familjen och henne. Hon var så bra på att hålla honom levande även när det gått några år.
På ett sätt är jag glad att både de och vi slapp hela "blev-virrig-så-nu-sätter-vi-dig-på-hem"-grejen och ha skuldkänslor för att man inte hälsar på tillräckligt ofta, att de är ensamma osv. De livde sitt liv till det yttersta tills den dag de inte levde längre kan man säga. Jag önskar bara jag fått fler år med er, ni har berikat mitt liv oerhört mycket och jag saknar er förståelse och eran värme.
Dag 27 – Min favoritplats
Hemma. Det bästa är att komma hem när jag vart i Örebro länge eller flängt runt mellan vänner, jobb och familj. Att få sova i min egen säng och bara vara hemma är det bästa som finns. Ibland är det bäst när jag får vara själv, sticka eller greja med något annat. Ibland är det som skönast när någon är hemma med mig.
På tal om hemma så är jag just nu precis på väg hem :) Sitter på tåget och om lite mindre än 1 timma och 20 minuter rullar tåget in i Alingsås :) Som vanligt när jag har uppe datorn blir jag sådär äckligt pissenödig och det blir så omständigt.. Orkar nog stå ut en stund till..
Veckan har hittills gått väöldigt fort, vilket är både bra och dåligt. Skönt när dagarna i Örebro inte känns som en evighet och bra att det går fort så abstinensen efter att leka med barnen inte blir för jobbig ;)
Vart?
Alla är trötta och omotiverade och jag önskar att jag kunde säga att jag inte tillhör den gruppen, att jag är pigg och motiverad till allt.. Jag borde känna mig motiverad att lära mig om hur man arbetar med utsatta barn, glädjas över allt det som går så bra med UMR osv. men jag känner inte så. Känner så mycket mer att jag vill vara ledig och slippa läsa en tjock bok på engelska och hitta saker som passar in i vår fallstudie.
I två timmar lyckades jag vara fokuserad och läsa och tänka. Sen blev jag mer intresserad av att sätta på plastskydd på telefonen, kolla upp hur man kan skriva ett personligt brev och vad det finns för roliga jobb.
Tänkte att jag skulle träna idag men jag vågar inte. Varje kväll blir jag täppt i näsan och varje morgon vaknar jag av att jag inte kan andas genom näsan så om jag tränar blir jag väl sjuk igen kanske? Hade vart så skönt att gå till gymmet och bara koppla bort allt för en stund men jag vägrar ligga sjuk mer nu. Räcker att jag är supertrött och hängig.
Ge mig sommar.. Nu ska jag ringa och boka campingplats :D
Dag 26 – Mina rädslor
Jag är inte rädd för saker som ormar, trafikolyckor, rån eller vad folk nu kan vara rädda för. På senare tiden har jag vart lite rädd för att vara ute på kvällarna i Örebro med tanke på våldtäktsvågen som inte va så kul för några veckor sen, men det har släppt nu.
Jag är mest rädd för det oväntade, till exempel att åka utomlands och inte ha kontroll och kunskap om hur allti fungerar. Sånt skrämmer mig. Att vara någonstans och inte veta hur jag kommer därifrån om något händer eller hur jag gör om jag blir sjuk. Fy.
Min största rädsla är att min mamma ska dö. Bara att tänka på det gör att ögonen blir vattniga. Jag är rädd för att många som är nära mig ska dö, jag orkar inte känns smärtan mer än jag redan gör efter de som försvunnit. Tänk om något skulle hända, tänk om Monica eller barnen dör, då ger jag upp. Då är frågan om det är värt alla leva om alla dör, tänker jag ibland. Oftast kommer dessa tankar när jag åker tåg, då blir jag alltid fundersam och tänker på de jobbiga saker jag oftast inte tänker på. Så typiskt att de ska komma då när jag inte kan bryta det genom att göra något annat.
Dag 25 – En första
Första lägenheten. Fantastiskt spännande! 27 mil ifrån familj och vänner satt jag i en lägenhet som dessutom var på landet, 2 mil utanför Örebro. Kände mig så fridfull och lugn. Det var våren 2008 och ibland när jag är stressad eller inte känner mig på topp tänker jag på tiden när jag bodde där. Kärlekslivet hade ju krånglat en del, det va känslor upp och ner och det var så skönt att komma ifrån, att vara 27 mil ifrån honom var det bästa som kunde hända. Då kunde jag äntligen börja bearbeta och för gott lämna den arga och deppiga Sanna som jag under en lång tid varit.
Att överhuvudtaget flytta så långt, helt själv utan en enda jävel i närheten fick mig att växa så mycket. Det var en stor tvåa och jag hade fyllt den med alla de nya möbler och grejer jag sparat pengar till under en lång tid plus de saker som blev över av mormor. Jag var så glad och stolt över allt jag fixat och att jag faktiskt hade köpt allt jag ville ha, själv.
En höggravid Monk & Niclas kom på besök en helg, typ en månad innan Jacob föddes.
Madde och Maria åkte med upp innan terminsstarten, sista helgen i augusti 2008 typ?
2 veckor senare kom mamma, Anders, Niklas, Pappa, Petra och Jonatan upp och det var dags att flytta till en annan lägenhet i Örebro :)
