Det är svårt det här med ögonblick.. Nu på sistone har jag ganska många ögonblick jag tänker på framtiden och blir varm i kroppen. På något sätt känns det som att allt kommer ordna sig och det kommer inte bli jobbigt eller svårt utan livet kommer vara ganska fantastiskt. De ögonblicken då den känslan infinner sig är underbar och får mig att längta ännu mer till 1 juni. Då ÄR jag socionom! woopwoop..


I morse orkade jag inte ta mig till tåget så jag bokade om den så jag kom till Örebro vid nio. Träffade mamma en stund i förmiddags, vi tog en sväng till jordnära och Lidl, våran vanliga rutt när jag behöver snus och vi känner för att köpa lite skit. Sen försökte jag plugga men istället somnade jag på soffan. Fastän att jag sov 1,5 timma känns det som att jag varit vaken hela dagen. Måste nog verkligen komma igång med träningen och maten igen, min kropp mår icke bra. Hade en trevlig pratstund med min far idag, det gjorde dagen ganska bra faktiskt!

Lyckades plugga nästan hela tågresan (väldigt ovanligt) men har fortfarande en del kvar att göra. Det tar emot eftersom jag vet att 2/3 utav det jag skriver antagligen inte kommer användas, jag vet bara inte vilka delar som riktigt är relevanta och passar in med hur de andra har tänkt om de åtgärder vi ska planera i fallet.. SUCK. Är så omotiverad man kan bli tror jag. Men det är bara två jobbiga veckor nu och sen kan jag nog faktiskt vara hemma TVÅ HELA VECKOR :D Vilket innebär att jag skiter i några föreläsningar men det gör mig inte ett skit. Det jag behöver veta står i böckerna.

Nu ska jag plugga lite om huvudvärken tillåter.