Dag 28 – Det här saknar jag

Oj, ibland saknar jag så mycket. Vad jag oftast saknar är närvaron av farfar, farmor och mormor. Det är tråkigt att de inte kommer vara med när jag tar examen och allt därefter. Det är tråkigt att inte ha dem här! Men mormor och farmor var iaf med när jag tog gymnasie-studenten och det är jag oerhört glad över. Det är något speciellt med far- och morföräldrars stolthet över barnbarn. Minns att jag flera gånger på studenten märkte hur de satt och stirrade på mig och log. En gång frågade jag mormor varför hon stirrade på mig när jag satt bredvid henne och åt, hon svarade att hon är så himla glad över att det gått så bra för mig och att jag verkar må så himla bra. ”Det trodde man då inte när du gick på högstadiet och va så jobbig”. Haha, alla runt bordet fick sig ett gott skratt och jag fick mig en kram från mormor. Farmor hade köpt ett stort vikbart kort där hon hade klistrat in kort på mig som liten med farfar, familjen och henne. Hon var så bra på att hålla honom levande även när det gått några år.

På ett sätt är jag glad att både de och vi slapp hela "blev-virrig-så-nu-sätter-vi-dig-på-hem"-grejen och ha skuldkänslor för att man inte hälsar på tillräckligt ofta, att de är ensamma osv. De livde sitt liv till det yttersta tills den dag de inte levde längre kan man säga. Jag önskar bara jag fått fler år med er, ni har berikat mitt liv oerhört mycket och jag saknar er förståelse och eran värme.