Ung och Dum
Bli arg på ramen istället för tavlan
Tänk dig att du står framför en tavla. Tavlan är vacker och har en massa färger i en härlig kombination. Rosa, grönt, blått, svart och gult.
Men ganska snart blir du irriterad på att en färg inte riktigt passar in. Det skär sig lite med den rosa färgen. Bilden skulle bli mer enhetlig om det rosa togs bort. Punkt. Du har denna bestämda uppfattning ända tills din kompis kommer och ställer sig bredvid, tittar på tavlan, och säger ”Fy vad dåligt! Bara för att ramen är orange så ser det rosa på tavlan jättefult ut!”
Du hajar till. När du tittar på tavlan igen ser du att din kompis har rätt. Det är den orangea ramen som är problemet. Utan den hade den rosa färgen passat lika bra in i tavlan som alla andra färger.
Precis såhär är det i verkligheten. Vi hajar till för att vissa människor inte riktigt passar in i bilden, men vi glömmer att det är på grund av att det finns en ram, en föreställning som de inte matchar. En norm.
Norm betyder oskriven regel kan man säga, och handlar om hur vi förväntar oss att människor ska se ut och vara. Normen är som en ram kan man säga. Normen gör att vissa saker och människor passar in i bilden. Och att vissa inte gör det.
Det är inte färgen rosa det är fel på, det är att ramen ser ut som den gör som är problemet. Precis som att det inte är t.ex. homosexuella det är fel på utan det är normen att alla är heterosexuella som är problemet. Detta kallas i folkmun för normkritik.
Att se omvärlden på det här sättet är att vara medveten om, och ifrågasätta, normen som skapar ramar för vissa som passar in och inte. Istället för att vara kritisk till dem som ”inte passar in”.
Ung&Dum jobbar utifrån ett normkritiskt synsätt. Istället för att prata om att det är synd om barn och unga eller ”icke-svenskar” så pratar vi om att det finns normer om hur man är vuxen och hur man är svensk.
Om världen vore lite mer normkritisk skulle den vara lite bättre.
