Det är hemskt att livet måste rulla på när man helst vill dra täcket över huvudet och gå i ide ett tag. Den förbannade tandvärken kom tillbaka i lördags när vi var på dansen, det va inte så farligt. På söndagen började jag ta tabletter igen och det höll sig borta. På måndag var det bad i simhallen med Jacoby, Monk, Sabina och Meya. Kände mig lite väck eftersom tabletterna inte längre tog bort smärtan. Mamma hämtade mig, försökte få mig att inse att tandläkaren kanske är ett braa alternativ till smärtan. Jag gav mig inte, hem och tog fler tabletter i hopp om att det skulle försvinna. Icke. Till sist fick jag nog och ringde och fick komma dit 1,5 timma senare. Det hamnar nog högst på listan över smärtsamma besök hos tandläkaren.

Det var inte alls hål där själva smärtan var. Det var faktiskt hål i en tand i överkäken, det upptäcktes ganska tydligt när den sylvassa saken tandläkare petar med åkte rakt upp i tanden och jag kände för att dö. Om det gör mer ont än så att föda barn så är jag ännu mer övertygad om att det inte är något för mig.

Skit sak samma. Hon drog tanden, jag åkte hem till mamma en stund till och mådde prima. Tills bedövningen släppte och jag insåg att jag bitit mig själv i båda kinderna. Så de senaste dagarna har inte varit de bästa. Allmäntillståndet blir tydligen väldigt drabbat när man har ont i hela munnen.

Missade seminariet igår men lyckades komma till Örebro idag. Dåligaste seminariet på läänge. Hade ett bra möte med UMR nu på kvällen iaf så något bra kom ur denna dag..

Ska väl passa på att sova nu medans udden av smärtan är borta tack vare alvedon och ipren. Imon är det städning, studiecirkel och middag med vår underbara Emma som kommer och föreläser om mångkultur :D