nu gör jag sådär som jag visste att jag skulle göra ett par gånger. Jag skiter i att sova. Har ju faktiskt bara vart vaken i 10 timmar. Blev rätt slut på jobbet, blir så när man försöker göra allt fort för att man inte riktigt orkar. Så nu ska dagen spenderas med min älskade Monica och våra älskade barn ;) Först ska vi vara miljövänliga och slänga tidningar och panta flaskor, sen ska vi handla frukost till mig och sen ska vi åka hem till min familj som har en sån fantastisk trädgård med studsmatta :D Nu ska det njutas utav solen.

Tänk så liten han va förra året. Nu är det en aning mer liv i pojken!!

Ska nog ta en alvedon eller två, jävla visdomstand som orsakar denna hemska huvudvärk.

Funderar på vad jag ska skriva men allt är bara gnäll. Jag är trött, oengagerad, gnällig, öm i kroppen. Det är lite som det va förr, jag är glad inombords men när jag börjar prata och fungera utanför mitt eget huvud så går något snett och jag är bara tråkig och negativ. Vet inte varför det blir så.

2 nätter kvar sen ska jag vända tillbaka dygnet lite och inte sova bort dagarna helt. Funkar inte att sitta uppe hela nätterna, man tänker för mkt på saker man inte borde tänka på. Börjar känna saker som jag egentligen inte känner. På tisdag blir det lite avbrott från jobba-sova-äta när jag ska passa Jacoby och Wilmis en stund :) Har ju inte kommit längre än till Maxi en gång under de senaste 2 dagarna. Har ju umgåtts med folk men mest här hemma. Ork.

De senaste dagarna har gått i full fart. Har vart underbart, mkt sol och skoj. Grillat, solat, lekt, druckit, shoppat, promenerat, tjötat.

Självklart spenderades nästan hela helgen med Monk, men ibland måste vi ju faktiskt sova, kissa och så utan varandra ;) Hon är bäst. Utan henne och barnen hade allt vart så jävla mycket tyngre nu. De är nästan så att jag får dåligt samvete för att jag inte tar mig tid att bryta ihop. Det är många gånger jag känner att tårarna vill ut men jag trycker undan dem. Det blir inte bättre om jag gråter. Det blir inte bättre om jag tänker på att hon dog, alldeles för tidigt och snabbt. Jag kommer alltid minnas henne, hennes lilagröna-träningsdresser, barndomen i torp, hennes röst och henne lukt, jag behöver inte gråta.

Men jag kommer gråta. Det kommer vare sig jag vill eller inte när det blir kväll och jag är ensam. 
Det är otroligt skönt att man kan må asbra och skitdåligt på samma gång. Jag kan skratta, vara glad och känna att livet är bra och stundvis vill man be alla dra så långt bort det bara går, lägga sig ner och ge upp.