Sitter nu i lägenheten i Örebro igen och försöker varva ner. Saknar redan att vara hemma samtidigt som det är skönt att vara här också.. Har hittills inte varit särskilt nervös inför bedömningen av vår uppsats men nu börjar det kännas i magen. I flera timmar har vi suttit med opponeringen av den rapport vi ska opponera på imon och det va inte kul. Kan man aldrig få opponera på ett bra arbete så man slipper framstå som ett negativt arsle? Som tur är så är vi ju tre, då känns det lite mer välgrundat eftersom det inte bara är jag som tycker det som ska framföras imon.. Det otroligt positiva är ju att vi nu känner att vi är värda ett VG efter att ha läst deras arbete.

Funderar och funderar över vad vi kan komma att behöva komplettera. Tänk OM vi inte behöver komplettera? Tänk OM vi blir godkända imon? Då är vi lediga tills på måndag! Vi slipper sitta ännu mer med uppsatsen och göra om! Jag kan åka hem och jobba istället! Önsketänkande är farligt..

Nu ska jag sätta mig med deras arbete igen och markera alla småfel vi hittat eftersom det inte ska tas upp under den muntliga opponeringen.. Sen är det nog dags att sova.. Upp tidigt imon, läsa igenom vårt arbete en gång till och sen åka till stationen och mäta upp mamsen :) Känns skönt att ha henne här, hur det än går. Och som Sara sa så är detta det enda som folk kan vara delaktiga i när det gäller skolan och det känns ju kul att kunna dela något ur denna världsbubbla med de som står nära :)