Det kanske är okej att vara trött, irriterad och inte på topp ibland. Men det känns inte så. Jag kräver kanske lite för mkt av mig själv när jag tänker att jag ska orka plugga heltid, jonglera olika jobb och engagera mig i UMR väldigt mycket. Och förutom allt det ska jag ha ett privatliv och faktiskt umgås med de jag älskar och vill vara med.

Idag är väl en sån dag då kroppen helt enkelt inte orkar vara på högvarv längre och det smittar ju snabbt av sig på humöret. Men mötet med Abf gick bra och nu är alla studiecirkel-träffar bokade och nästan helt klara att genomföras.

Vill bara dra täcket över huvudet och komma bort. Det är stunder som dessa jag drömmer om att lämna mobil och telefon hemma, ta med mig 15 böcker, hyra en stuga och bo där en vecka. Men jag klarar ju knappt av att ha en ledig dag utan att det kryper i kroppen så det skulle nog inte gå. Kanske ska försöka unna mig att faktiskt ta det lugnt en kväll utan att få panik över att jag inte gör något viktigt.

Så frågan är om jag ska läsa ett kapitel i Crain eller pilla med Iphonen och bara slappa framför TV:n? Pilla med telefonen istället för att läsa en engelsk bok låter trevligare, men å andra sidan är boken inte sådär jättetråkig.

Imon är det en fullspäckad dag igen. Tvätta, städa, springa fram och tillbaka till skolan mellan tvättarna och kopiera böcker så jag slipper beställa och vänta i hundra år. Sen är det årsmöte med UMR som förhoppningsvis inte tar så lång tid. Någon gång innan 18.00 ska jag hinna duscha. Och äta. Det blir nog bra.