Storasyster Jenny, 33 år – Bor utanför stan på en liten gård med man och barn och en himlans massa djur. Även om vi inte träffas så ofta så har jag genom åren märkt hur hon har förändrats och mognat väldigt mycket! Det är så fräckt att se hur mycket hon klarar av. När jag var 13-14 år var jag hos henne en del och vad jag minns är att jag skrattade så jag fick kramp överallt, sjukt roligt hade vi. Hon va den bästa systern som köpte 2,25 cider åt mig när jag firade påsk med henne och Kenneth och jag drack så otroligt många att jag blev full och vi båda ramlade nästan in i påskelden. Satan så dåligt magen mådde sen, det är ju liite socker i de där satans ciderna.

Storebror Niklas, 23 snart 24 år – Ja, vi har väl inte riktigt kommit ifrån den relationen vi hade som barn då man slåss och tjaffsar hela tiden. Han är kaxig, dålig på att föra ett samtal och lättirriterad. Ibland visar han sin goa sida och är skämtsam och pratsam. Han kan göra mig så arg så jag vill be han fara och flyga. Det går inte att diskutera med människan. Vi är så otroligt olika, man kan inte tro att vi växt upp i samma hem.

 

Anton, 13 år – Hockeynörd så det skriker om det. Eller ja, sportgalen i övrigt tror jag. Förutom hockey är det ju fotboll och han har koll på det mesta. Han kan rabbla upp siffror från olika serier och ja vet inte allt. Han har humor, redan som ganska liten började han dra skämt. Det kluriga var bara att han va så exhalterad över hur rolig skämtet var att han började mitt i en mening och började sen asgarva innan han kommit till slutet. Nu för tiden är han en typisk tonåring som spenderar mycket tid framför TV:n, när han inte är i ishallen såklart. Han har snart alla Two and a half men-boxar och pratar gärna med mig om avsnitt som är roliga eftersom jag sett alla. Jag får bli bättre på att se han spela matcher också, han är ju skitduktig.

Emelie, 10 år – Hon är en blandning av mig och min kusin. Envis som satan, lite småtjurig, dominant och samtidigt har hon ett stort hjärta och blir jätteglad när det går som hon vill. Hon är lite blyg men det släpper lätt när man jävlas lite med henne då hon snabbt ryter tillbaka.

Jonatan, snart 4 år – en terrorist. Han är galen. I våras bestämde han sig helt plötsligt för att slänga sig ut från ett fönster på andra våning, vilket slutade med att pappa fick flygas med ambulanshelikopter till Sahlgrenska i gbg eftersom han kastade sig efter honom. Några brutna revben, en tilltryckt axel och nästan en punkterad lunga fick gubben. Jonatan? Inte en skråma. Han var mest arg på pappa som hoppade från andra våning. Men Jonatan är nog den gladaste ungen jag träffat. Varken han eller Emelie har vart gnälliga barn, väldigt tysta. Han kan vara trött och småsur men det krävs så lite för att få honom glad. Men jag träffar honom så sällan så jag vet ju bara hur han är när jag är med.



Jonatan som bebid, orkade inte försöka leta upp senare kort på honom..