Blir lika chockad varje år. Det börjar närma sig september, oftast har det betytt skola, höst och inget särskilt. Samma sak i år. Har hela sommaren gått och tänkt på skolan, c-uppsats, flytten, sambolivet med Jocke, att vara ifrån alla, själva pluggandet, Ungdom Mot Rasism och de sista veckorna väldigt mycket på mat och hur jag kan ta hand om min mage.

Har även gått och tänkt hela sommaren att jag inte får gå sjuk. Skämtat några gånger om att det alltid kommer i september. Och nu sitter jag här, halsen värker konstant, att svälja, prata och hosta gör förbaskat ont. Huvudet känns tungt och gommen är sådär äckligt torr. Jag är alltid sjuk i september, det bara är så tydligen.

Men världen stannar inte upp för det. Jag vill bara lägga mig under täcket och somna. Tog en paus i pluggandet och städade undan alla kläder som legat överallt + det som tvättades igår, efter det var jag helt färdig. Fastän jag inte orkade stå i 20 min utan att bli riktigt trött ifrågasätter jag om jag är sjuk. På torsdag är det seminarium så nu håller jag tummarna för att det bara är något virus som innebär ond hals, liten förkylning och kanske hosta om det ska vara nödvändigt. Ingen halsfluss. Absolut inte. Tänker inte göra en äckligt stor kompletteringsuppgift för att jag råkat bli sjuk.

Blir ingen träning idag heller, suck och stön. Det blir plugg och äta glass hela kvällen. Försöka dricka mycket vatten. Jippi.