"Du rubbar hela min världsbild" eller något liknande är något en person från det förflutna ofta sa när han blev chockad över något man sa eller gjorde. Först på senare tid inser jag hur händelser får mig att ifrågasätta saker jag tidigare accepterat och tagit förgivet.

Utbildningen är väl en stor del i att jag ifrågasätter och är ännu mer kritisk än jag var innan. Det blir något man överför på sitt privatliv och eftersom jag ha rne världsbild som är ganska svart och vit utesluter jag allt som är grått. Vet inte vad jag vill komma fram till. Sitter mest och funderar på varför jag mår så sjukt konstigt och vad jag kan göra åt det. Just nu är min världsbild i gungning, min bild av saker och ting svajar på grund av andras syn på saker och ting. Hur kan man se samma saker fast ändå se så olika? Kärleken är blind, jag ser inte skogen för alla träd.

Skulle egentligen vart på föreläsning nu, missade den i morse också. Gick inte att gå upp. Istället för att ha ångest och sitta här och grubbla ska jag nog gå till gymmet. Vi verkar ju leka "allt är bra"-leken som vanligt. För det mår vi så jävla bra av.