Satt och pratade med Jocke och hans c-uppsatskompanjon Sladjana när jag kom hem efter att ha pluggat i bibblan hela dagen. Vi pratade om den hemska läraren vi hade nu senast och på något sätt kom vi in på trötthet. Varje gång någon frågar mig hur jag mår så säger jag alltid samma sak, "Jo det är bra, trött och stressad bara". Alla är trötta, speciellt alla kurskamrater man pratar med. Ingen sover bra, ingen äter bra, det är mörkt, det är kallt, det är tråkigt. Studentlivet har många fördelar, men den psykiska påfrestningen är den största nackdelen.

Jag borde egentligen ge mig en spark i arslet och gå och träna, men jag orkar inte. Jag borde egentligen ställa mig och laga ordentlig mat så jag har matlådor. Jag borde egentligen städa, men jag orkar inte. Jag vill lägga mig och sova, men i min egen säng. Hoppas att detta humöret vänder till helgen. Jag föreställer mig att alla antirasister och alla diskussioner kommer ge mig ny energi. Efter det ska allt bli bra igen.

Fastän att vi suttit och pluggat hela dagen känner jag fortfarande att jag måste göra något vettigt. Kan inte bara sitta här, titta på serier, kolla facebook och bloggar. Jag borde engagera mig i något vettigt, typ rädda världen. Fast egentligen är jag värd att vara ledig och bara ta det lugnt. Men jag kan inte, jag är sämst på att ta det lugnt och vara bekväm med det. Att ta det lugn och kunna slappna av.