När jag skrev här sist va läget ganska lugnt. Svag migrän, magkatarr, sorg och allt det vanliga. Sen blev allt så hemskt på några minuter och nu har flera timmar spenderats på Sahlgrenska. Aldrig åkt till gbg på 20 minuter innan. Aldrig tyckt att 20 minuter är så långa.

Ikväll när mamma släppte av mig hemma sa hon "tänk såhär, nu kan det inte bli värre". Men det kan det. Vem som helst kan skada sig allvarligt, vem som helst kan dö, när som helst. Pappa och Jonatan kunde varit döda nu. Men pappa lyckades rädda Jonatan och riskerade sitt eget liv. Men han har sån äcklig tur. Han kunde varit död, men det är han inte.

Snälla, inget mer nu. Jag orkar inte. Ska klara av att plugga, praktisera och gå på begravning denna veckan. Inget mer. Snälla.