Vet inte hur dagen ska beskrivas.. Den började redan dåligt igårkväll. Va så trevligt att tjöta med mamsen så det blev inte så mkt läst, fick istället skriva ut så jag kunde läsa på tåget. Kom hem, la mig rätt tidigt så jag orkade upp 04.45. Nåja, kom upp 04.55, vad vore livet om man inte utmanade tiden? Efter den raska promenaden till stationen var illamåendet ett faktum. För ett tag sedan såg jag ett program om "den biologiska klockan" där dem sa att alla människors kroppar fungerar olika, vissa fungerar som bäst på förmiddagen, vissa på eftermiddagen osv. Jag fungerar inte på morgonen, det bara är så. Jag försöker och vara "hurtig" eftersom jag fått inpräntat att man ska gå upp tidigt och ta vara på dagen. Men det går INTE.

Dessutom är jag ju åksjuk, så dte blev inte så mkt läsning på tåget. Satt mest och försökte hålla nere vad som nu ville komma upp. Fick hemska flashbacks till tågresan den 5 november när jag hade sån baksmälla att jag spydde 3 gånger, varav två var på tåget. Mysig morgon. Helt underbar. Men jag försökte vara positiv, jag skulle ju till älskade Örebrooo :) Det är något med den staden som får mig att må så fantastiskt bra. Varför flyttade jag därifrån, egentligen? :/

Iaf. Efter att illamåendet gått över kom ju den intensiva hungern så det blev en dyr frukost på pressbyrån, men den va underbart god. Väntade på bussen i isande kyla, det är mkt kallare där än här! Kom till skolan och fick satt mig där och läst det jag skulle läst på tåget. Va faktiskt roligt att vara där :D Sen va det ett 7 timmars seminarium, och jag tappade inte koncentrationen en enda gång!!! Kors i taket. Det va verkligen intressant att höra dem andra berätta om sin praktik och diskutera olika problem. Efteråt va man väääldigt trött.

Vi slutade typ en timma tidigare, vid tre och mitt tåg gick fem. Roooligt. Åkte till stationen, lyssnade på musik och stickade. Haha. Märkte inte av så många konstiga blickar, några tanter log och tjejer i min ålder såg mest förvirrade ut. Men jag hade kul, fördrev ju tiden kanon. När jag inte längre har någon flitig sms-kompis som underhåller mig får man ju sysselsätta sig med annat ;) Dessutom ringde ju Monk och gav mig ett gott skratt, eller ja, flera. Det är underbart att ha en vän som är glömsk och klantig när man har sån skadeglädje, eller? ;)

Efter en tågresa som kändes längre än längst kom jag äntligen fram. Försöker motivera mig själv till att gå till badrummet och ta en dusch men jag vill inte, jag orkar inte, jag vill bara se på house och sen sova. Jag kommer säkert piggna till av att duscha.

Ge mig sommar och vääärme. Eller hela skor som inte läcker in, jag skulle nöja mig med det faktiskt.