Nu har jag slösat en timma av mitt liv med att återuppleva en del av mitt liv jag trodde hade läkt. Varför gör man så? Det är som sårskorpor, när det blir en hård yta och börjar läka kan man inte hålla sig från att ta bort skorpan. Trodde det hade gått så lång tid att jag inte kunna känna dem känslorna längre. Men den förbannade chat-loggen fick fram allt. "Det kan ju vara kul att läsa igenom"... Nej, det va ju inte det.

Jaja. Nu ska vi vända detta. Kanske ska börja med att äta något. Städa lite kanske? Göra något som får mig att sluta tänka på det förflutna iaf. Lobotomi tack?