Jag brukar inte bli irriterad när folk pratar/skriver om överviktiga, oavsett vad de skriver men nu är jag trött och irritationen bara kom. Jag fattar inte varför smala människor över huvud taget bryr sig om det? Det finns överviktiga människor i hela världen, so what? Sjuklig fetma är ett farlig hälsoproblem, men det är inte vad de flesta tar upp. Det är grymt viktiga frågor som "hur kan man vilja se ut så?", "hur kan man tillåta sig själv att vara så tjock?", "varför gör man inget åt det?". Suck. Det känns lite som att undra "om man lider av att vara mörkhyad, varför ändrar man inte bara hudfärg?". Vikten är väl något utav det mest personliga som finns, alla väger det de väger av många olika anledningar. Vissa är födda överviktiga och har kanske därav svårt att se sig själv smal, vissa har kanske bara gått upp i vikt pga slarv, deppression eller vad som. Det finns väl inte många som verkligen vill vara tjocka, men det är nog inte alla överviktiga som har som största dröm att bli smal. Det löser liksom inga större problem.

Det som fick mig mest fundersam är att det tydligen verkar finnas mkt fördomar om att överviktiga är just överviktiga pga psykiska störningar? Det blir nu svårt att hålla sig för skratt. Bilden av att "smal = frisk" är sann men lite väl överdriven. Hur många kvinnor finns det inte som är smala, vackra och har allt det som smala tror att överviktiga vill ha och ändå mår skit? Det finns lite mer i livet än just vikt kan jag väl tycka. Men det kanske man måste vara överviktig för att inse tidigt i livet, vem vet.

Det blidas ett "vi och dom" mellan smala och överviktiga, vilket är helt skadat. Behöver inte smala tjejer de överviktiga för att känna sig värda? Vad är smala människor om det inte finns överviktiga? Haha, rolig tanke.

Om jag nu skulle skriva att jag trivs med min vikt, mitt utseende och gillar mitt liv som det är utan dieter och bantning skulle väl många slå på stora trumman och skrika att jag begår självbedrägeri och lurar mig själv. Det kan jag inte avgöra, jag kanske är grym på att begå självbedrägeri eftersom jag inte känner mig överdrivet missnöjd. Sen har jag ju aldrig varit den som klagar över hur jag ser ut, tjatat om att jag borde banta osv. men jag kanske ändå innerst inne vill vara smal? Det är nog vad alla smala tror iaf.

Fint att dela upp alla i "smala" och "överviktiga". Om livet ändå vore så enkelt. Om det ändå spelade så stor roll att det va livsavgörande. Då hade jag kanske brytt mig mer om att gå ner i vikt.

Man kan tycka överviktiga är fula, äckliga, smutsiga och fan vet vad. Det är en åsikt precis som alla andra, man får tycka vad man vill. Men tycka att överviktiga har det sämre, mår dåligt och har någon störning säger ju mer om den som tror det än den överviktige.
Så, nu va mitt kräkande i detta ämne över.


För övrigt är det lite trist att vara hemma från Öland. Träffade ju Monk & barnen som gjorde hemkomsten värd iaf :) Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan jag har packat upp allt.. Kan ta ett tag med tanke på att jag jobbar lagom roligt mkt och utöver det ska hinna med livet och alla i det på den tid som finns över. Spännande!