Nu är jag ynklig och gnällig som satan. Sinnesstämningen när man är sjuk är det värsta, den kommer på köpet i mitt fall, jag kan inte vara positiv när jag är sjuk. Men jag är ju inte så sjuk, tror inte ens jag har feber. Det är bara snooor. Fast det är lite lockande att ringa till jobbet och sjukskriva mig på torsdag, men rent ekonomiskt så är det en dödssynd. Alla andra jobbar med förkylning så det kan jag också göra utan dålig samvete.

Har iaf pratat med tjejen som ska flytta in i min lägenhet, trevlig prick! Hon flyttar in den dagen jag flyttar ut och därmed blir jag lite rikare. Woho. Det enda som håller humöret upp litegrann. Sen att min familj helt plötsligt verkar totalt ointresserade och nästan anti min flytt så känns det kul. Så fort man tar upp något om flytten så är det som att man tar upp något traumatiskt och tabu-belagt. Eller så spökar det hos mig, det är iaf vad mamma kommer säga om jag påpekar det :P

Åh. Jag känner seriöst för att bara skrika och gråta. Jag vill hem till min säng. NU.