Vad är det som är fel när man ifrågasätter glädje? Jag ligger i soffan och läser arbetet vi ska opponera på, tankarna glider hela tiden iväg på tusen andra saker och vad jag än tänker på är jag glad. Jag försöker tänka på saker som normalt gör mig irriterad, förbannad eller ledsen men det funkar inte, jag tänker bara att det löser sig och inte är så farligt. Haha. Jag ligger här och ifrågasätter varför jag är så glad. Jag har ingen anledning att vara så glad just idag, inget är annorlunda från igår. Förutom att pluggandet är färdigt för denna termin. Men det är inte pluggfria kvällar jag tänker på, eller jo till viss del.. Tihi.

För första gången känner jag att jag nästan lever i nuet. Jag tänker på att det är de sista timmarna ensam i denna lägenhet och jag njuter verkligen av varje minut här i soffan. Tittar dock på mina snygga gardiner och inser att jag kommer sakna att se dem. Men det finns lösningar för det också, jag är så fiffig ;)

Jag brukar bli glad när jag har saker att se fram emot, när jag har förväntningar. Men jag har släppt dem, allt det som jag vill ska hända kommer kanske inte hända. Vissa kommer hända efter mycket om och men kanske. Jag har fantasier om att livet kommer bli underbart och roligt i Alingsås, samtidigt som jag vet att jag inte VET hur det kommer bli eller kännas. Det kanske kommer kännas lika tråkigt som det gjort för det mesta de senaste åren. Who knows. Grejen är att jag ser fram emot det iaf.

Nu ska jag sluta flumma, hoppa in i duschen och sen blåsa upp luftmadrassen ifall någon vill sova på den i natt.
Måste bara säga att jag saknar Monica och Jacob också. Känns så konstigt att deras liv förändrats så mkt sedan vi sist sågs, eftersom jag inte träffat Wilma än så har det inte sjunkit in. Hon har en dotter. Skumt! Men snaaart :)