Det är inte varje dag man får ett telefonsamtal från en okänd människa som är svinförbannad och går till personangrepp angående ständning. Men det hände idag. Morgonen började bra, vi kom till planeringsdagen i Nårunga som ligger mitt i ingenstans. Fridfullt och vackert. Precis innan första fikapausen ringde telefonen, ett nummer jag inte kände igen. Ringde upp så fort jag kom ut i hallen och jag hann inte höra vad hon hette innan hon skrek och gapade om hur äckligt det var, hur dåligt vi hade städat, hur snuskig människa jag är, att jag inte har något sunt förnuft, att jag gjort felfelfel och allt jag sa var fel. Jag var i total chock och svar på tal fanns inte någonstans i början, jag stod helt still och undrade vad fan som pågick.

Det var mamman till den 19-åriga tjejen som flyttat in i min gamla lägenhet som ringde och betedde sig som en tonåring. Till sist tände jag till i varenda fiber i min kropp och kunde inte längre vara trevlig. När hon gång på gång kallade mig snuskig och ironiskt önskade mig lycka till i livet med den bristen på sunt förnuft kunde jag inte hålla mig för skratt. Det var så fascinerande och oförståeligt att en kvinna som aldrig träffat mig ringer och uttalar sig om hur jag är som person utifrån hur en lägenhet ser ut. Hon skulle bestämt ha ersättning, helst med en gång. Hon förstod inte att hon inte har befattning att bestämma summan utan att det är bovärden som faställer sånt efter städbesiktning.

Sen hade jag ju glömt min studentmössa, som hade glidit längst in på hyllan i klädkammaren. Herregud vilken skam. Hur dålig person är inte jag? Skandal var det. Dotterns pojkvän är den jag pratat med hela tiden eftersom hon själv inte vågat ta kontakt efter att vi pratade första gången. Det konstigaste av allt, för mig, är att jag pratade med honom i måndags, då han berättade att jag glömt studentmössan och i bakgrunden sa hon att det va något mer i lådan (ett glas typ). Han frågade lite annat och sen la vi på. Han sa ingenting om städningen, inte en antydan om att de inte va nöjda med något. Men nu visar det sig att efter att de granskat lägenheten och dragit fram varenda dammtuss som på något sätt kommit in i lägenheten vände de och drog, hon bor inte i lägenheten nu. Inte ETT ord om det i måndags. Förstår icke. Därav chocken när en medelålders kvinna ringer och är totalt crazy. Jag ringde sedan upp dottern som tyckte samma och tyckte även att hennes mamma hade gjort rätt när hon gick till personangrepp. Det gick inte att resonera med denna människa, inte heller avsluta samtalet eftersom hon fortsatte babbla och älta. Ju längre samtalet pågick ju mer hade hon att säga. Fantastiskt. Men jag tröttnade till sist och önskade henne ett bra liv.

Nu väntar vi på att det ska bli den 1 februari och städbesiktning. Min mor som inte blev överlycklig när en hysterisk dotter ringde och grät fick tag i bovärden. Efter att hon pratat med den galna kvinnan som kallade mig snuskig. Mamma fick höra samma sak och även hela hennes arbetsgrupp eftersom kvinnan skrek så mkt att högtalare inte behövdes. Så nu inväntar vi ev. räkning. Bovärden verkar inte riktigt ense med de arga människorna så vi får se hur det blir. Mig spelar ingen roll, de kan få tillbaka pengarna de batalat för halva hyran, bara jag slipper höra deras röster igen. De tyckte att vi skulle komma upp och vara med på städbesiktningen, HAHA. Eller hur. Lite lockande är det, för att se om vi är i samma verklighet eller om de lider av starr eller något som gör deras syn konstig. Men aldrig att jag åker 50 mil för att träffa sådana människor. Never.

Hon förstörde min perfekta vecka. Fitthuvud. Jag var så glad, positiv och relativt avslappnad. Därav kunde jag inte kontrollera situationen utan grät och skakade som ett asplöv. Det underlättade inte att vara mitt i skogen med nya människor, chefer och 9 timmar kvar på arbetsdagen. Men det gick ändå. Min ena handledare frågade hur det va med mig när jag trodde jag hade lugnat mig men då kom det igen. När man väl släpper ut tårarna vill det ju inte sluta. Men det kändes bättre efter att jag förklarat för henne och faktiskt fick respons på att oavsett vad som hänt så är det inte okej att ringa upp någon på det viset och bete sig på det sättet. Alltid skönt att höra att något tycker likadant när man är smått hysterisk.

Men nu har jag lugnat mig, efter lite fler samtal med mamma har jag lyckats bearbeta det rätt fort. Det jag känner mig mest obekväm med är att dem har mitt mobilnummer. Känns sådär. Men jag har ju även deras så jag lär inte åka på en sån överraskning igen! Haha.

Dagen blev helt enkelt väldigt konstig, men vad gör det om tusen år? Det är människor som inte verkar må särskilt bra eftersom de går igång så in i helvete över städning. Jag däremot mår hur bra som helst och det kan de inte förstöra. Faktiskt.

Niclas mötte upp mig på stationen och vi åkte till Tells och hämtade spackel, färg och allt annat som behövdes. Va trevligt att prata med Anna som jobbar där, pappas gamla ex som va med i bilden i många år. Det fick mig på ännu bättre humör. Sen va det fullt upp hemma med att plocka undan, flytta möbler, Niclas spacklade och jag lagade middag. Sen plastade vi in möblerna och Niclas åkte hem. Längtar till att få se resultatet på söndag :D

Dessutom har det kommit ut ett nytt one tree hill-avsnitt så dagen kan snart inte bli bättre känner jag. Sen finns det säkert fler nya avsnitt av andra serier.

Imon ska jag träffa Monk, Jacoby och Wilma :D Kommer bli en mysig helg tror jag! Jag ser iaf fram emot den!

Återigen, ursäkta det långa inlägget men jag behövde få ut det i text.