Har hittat Arbogamammansblogg, hon som blev attackerad av en tysk kvinna som tidigare haft en relation med hennes sambo. Hon mördade hennes barn och lyckades nästan döda Emma.

Har inte läst så mycket än men är helt tagen av hur stark hon är. Jag, och många som kommenterat, har svårt att förstå hur hon orkar. Jag tror att jag hade brytit samman totalt. Eftersom jag inte har några egna barn tänker jag på hur det skulle kännas om Jacob och Wilma skulle utsättas för något sånt, känns som att man skulle tappa meningen med livet och all livslust. Men Emma har istället för att skapa ett hat och hopplöshet gjort det till en ära att hedra sina barn och berätta om dem för andra.

Det är svårt att inte gråta när hon skriver om händelsen och svarar på folks frågor. Att föreställa sig en kvinna döda två små oskyldiga barn med en hammare är helt sinnesjukt.