Känns som onsdag. Känns alltid som att jag är en dag före eftersom jag sover på dagen och när man vaknar tror jag man ju att det är en ny dag. Men icke!

Kom iväg till läkaren i måndags. Blev både glad/lättad och fundersam. Fick diagnosen jag misstänkte, ibs. Han tyckte inte att det va någon idé att skicka iväg mig på massa jobbiga undersökningar eftersom mina problem är så tydliga. Så nu ligger det på mig att börja sköta mig med kosten och allt. Rutiner rutiner rutiner. Först och främst ska jag lära mig äta frukost. Kommer bli svårt, men om jag inte lyckas får jag leva med dessa smärtor resten av livet och det vill jag ju inte.. Nackdelen med en diagnos är att jag helt plötsligt är medveten om att jag har en sjukdom och att min kropp inte fungerar som den ska. Är lite rädd över att jag ska bli som många "sjuka", känner mig mer sjuk än jag är. Men det tror jag inte, jag är peppad och motiverad att verkligen få balans på det hela och må bättre! I will fix it. Så gott det går med pluggstress, jobb och allt annat som pågår i livet.

Tänker att allt blir lättare när utbildningen är slut och jag kan börja leva normalt. Men det kommer ju inte bli så. Nästa sommar kommer jag antagligen inte ha ett 8-16 jobb men har jag lärt mig äta frukost varje dag och lyssnar på magen så är halva matchen vunnen. Längtar efter en vardag utan magkramper, ständiga toabesök, illamående, ryggsmärtor och allmänt obehag.

Ska även försöka dra ner på snusandet. Det ständiga flödet av den saften gör ju inte magen bättre. Speciellt inte när jag sover. Det är en sån psykologisk grej. När jag vaknar måste jag ha en ny snus annars kan jag inte somna om för att jag är så sugen. Jaja, vi tar en dag i taget..

Nu ska jag krypa ner under täcket :D