Nu?


Idag diskuterade vi att ta en dag i taget och leva i nuet. Det är så svårt. När jag tänker på det känns som att jag missat flera år av mitt liv för att jag är så dålig på att njuta av en stund och bara vara i det som händer just då. Jag tänker hela tiden på framtiden, månadens jobb, pengar, handling, vad jag ska göra när jag är färdig med det jag gör nu, vad jag sen ska göra efter det, när ska jag hinna träffa den och den.

Hur lever man i nuet? Är den någon som gör det? Hur många är det som inte känner sjuhundrafemtioelva måsten varje dag och tänker på vad man ska göra på jobbet, efter jobbet, efter det, efter det... Då, då, då. Vad ska jag göra när jag väl är där? När jag pluggat färdigt, kan släppa den enorma ekonomi-planering jag ständigt tänker på, fått ett jobb. Självfallet hittar man nya saker att hänga upp sig på, annat blir viktigt. Men ibland undrar jag vad jag stressar för. Varför planerar jag så mkt? Tappar jag kontrollen annars? Vad händer om jag tappar kontrollen? Jag vet vad som händer, frågan är om det är så farligt?

Blir så trött på alla dessa tankar. Ändå känns det som att jag aldrig gör något, aldrig blir färdig. Nu har denna månadens jobb verkligen löst sig, det hade det redan innan jag fick 3 nätter till. Samtidigt som jag svävar på moln över de extra nätterna och vad det innebär för sparandet så börjar jag direkt stressa över nästa månad. Kommer jag få jobb då? Hur blir julimånad om det blir lite jobb i maj? När man inser att man vill hem från praktiken för att räkna på sin ekonomi har det gått för långt?

Nu har jag en låång lista med saker jag ska göra. Får göra som jag gör ibland, planera dagarna i detalj för att jag inte ska bryta och slösa tid på något annat. Så jag verkligen får gjort allt jag ska. Usch vad äckligt planrings-rutin-löjlig jag är idag. Men det funkar. Förutom när det gäller pluggandet. Nu ska jag plugga, hur bra går det då? Jo ganska bra eftersom jag fått ner en början på en formulering men ändå.

Skitsamma, nu kanske jag ska sluta tänka så mkt och fortsätta plugga en timma till innan jag ska dammsuga.

Kommentarer
Postat av: Nanna - flickan myndigheterna glömde.

Ja, jag tycker de är läskigt att man tror man känner nån.. så visar de säg att man inte gör de.

2010-04-15 @ 22:24:24
URL: http://youcanrunbutyoucanthide.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0