Det är så lätt att ha åsikter, supereasy. Men sen ska man stå för dem också. I detta fallet ska man skriva ner dem på ett papper, skicka till kurskamrater och kursansvarige som ska läsa och bedöma. Kan ju inte tänka annat än att de kommer möta mig med ett hånflin nästa vecka och försöker fint formulera hur pantad jag är. Såhär är de varje gång. Känns som att jag inte har någon kunskapsgrund utan bara spottar ut random åsikter om hur det borde vara. Vet jag egentligen att det inte är så som jag säger att det ska vara? Pinsamt att måla upp en bild om hur det sociala arbetet ska utvecklas om det redan kommit dit. Haha. Men jag har ju läst om det, min åsikt är inte tagen ur luften. Men den är kanske utvecklad i vissa städer, därför är min "planering" inte applicerbar överallt, men jag utgår ju mestadels från hur det är, inte är, bör vara i denna lilla hööla.

Nu när jag har peppat mig själv lite ska jag skriva färdigt planeringen, ringa mamma och be henne komma hit imon och läsa igenom och säga om jag är helt ute och cyklar, kanske framförallt om hon fattar vad jag menar. Hemmablind är ett bra ord. Sen ska jag skriva färdigt sista delen om mina egan värderingar. Har en känsla av att jag kommer fastna med det och skriva alltför mkt så jag måste sitta och klippa och klistra för att INTE överskrida sidantalet. Ibland får man alldeles för många sidor på sig, ibland alldeles för få. Hur tänker dem?

Skitsamma. Nu har jag träsmak i arslet så jag ska hämta en kudde.