Jag blir galen. Jag hatar när det blir såhär, det händer för ofta.
För många tankar, trots att de flesta är glada och roliga tankar så är det planering och det blir snabbt stress. Jag inser mer och mer för varje dag hur otroligt stressad jag är över allt och inget. Jag är stressad över saker som kommer hända om en vecka, ett halvår, 5 år och 10 år.

Det är skolan, barn (alla andras, mest Monks), födelsedag, flyttar, fester, släkt, vänner.
Ångest. Borde verkligen sova nu så jag klarar hela dagen imon utan att må skit på eftermiddagen, komma hem och inte orka med något när jag har massor jag bör göra.
Hela veckan är fullproppad, jag lägger till mer och mer på schemat. Helt plötsligt är jag tidsoptimist, naiv? Varför kan jag inte bara ta det lugnt och somna? Jag vet hur veckan kommer bli, inget som direkt oroar mig men ändå känner jag mig superspeedad och igång.

Det är stunder som dessa jag bara känner för att ge upp, och precis efter den tanken känner jag mig superlöjlig och blir ännu mer irriterad på mig själv för att jag är så svag. SUCK.

Orkar inte gnälla eller blotta mig mer. Ska dränka min ångest genom att fokusera på något annat.