Dagarna går i 110, har så många olika listor som ligger överallt med saker jag ska göra, människor jag ska ringa och jag behöver till och med skriva upp att äta och duscha så jag inte glömmer av det. Förstår inte hur livet kan fungera så normalt just nu, känns som att allt är på bristningsgränsen.

Hela dagen har huvudvärken kommit och gått, har vart igång sen 8 i morses då dagen började med besök hos barnmorskan, det följdes av en hel del samtal om timlön, praktik, tentaplugg m.m. Sen bar det av mot skolan, var ca 40 minuter sen till gruppträffen, återigen måste jag påpeka att min grupp är underbar som har sån förståelse för allt som händer runt omkring! Vi skrev ihop en kladd inför opponeringen på fredag, snackade om tentan och jag fick med jämna mellanrum gå ut och ta luft och försöka bli av med huvudvärken.

Dagen seminarium gick bra, handlade om sorg och kris vilket är ett väldigt intressant ämne. Tyvärr har man inte riktigt tid att fokusera på det och studera ämnet eftersom tentan är om en vecka. Vi slutade iaf typ 45 minuter innan vi skulle slutat, sköönt. Gick till apoteket, mötte upp Sara och åkte hem till mig. För första gången har jag haft besök då mitt hem ser ut som en krigszon, hade ingen tid att städa, slängde in lite saker i klädkammaren innan Jocke, Tip och Jenny kom, haha.

Vi läste på om kognitiv teori och redde ut en hel del frågetecken, de åkte nyss hem. Nu funderar jag på hur fan jag ska bli av med huvudvärken innan jag lägger mig. Måste somna snart så jag kommer upp och orkar göra allt som ska göras imon:

- Ringa chefen
- Ringa om praktik
- Tvätta
- Plugga behavioristisk teori
- Laga mat
- Träffa Jocke & co och plugga till tentan


Livet är inte jätteljust just nu. Om jag inte får någon klarhet angående praktiken imon så kommer det bli svårt att hålla igång denna optimistiska attityd..