Veckan började med buller och brak. Skitbra föreläsare från 9-16. Som Malin sa så vill man ta med henne hem, helt underbar är hon. Det är nästan så att man vill gå igenom en kris för att få bli behandlad av henne. Grymt imponerad är jag!
Men det var jobbigt att lyssna på allt hon hade att säga, hon föreläste om sorg- och krisarbete och hade många hemska och tragiska erfarenheter som va tungt att lyssna på. Mycket väckte känslor och minnen men ändå ville man inte sluta lyssna. Fantastiskt.

Har varit hemma i 1,5 timma men har haft totalt fullt upp så det känns som att jag vart hemma i 5 minuter. Hatar denna stress. Har tusen saker att göra men som vanligt är jag på väg att bli apatisk. Därför ska jag strax börja packa upp resväskan och få ordning på alla grejer, äta, packa in 2 tradera-grejer jag ska skicka iväg imon, skriva handlingslista, duscha, försöka börja skriva på seminarieuppgiften, kolla på abonnemang till mamma och ringa till jobbet innan nio och meddela att jag kan jobba de dagar de frågade om förut. Jag inser att klockan är halv åtta och att det är orimligt att hinna med allt, men det innebär inte att jag blir mindre stressad och tänker på att det finns fler dagar denna veckan. Jag vill få färdigt allt runt omkring NU så jag kan plugga till tentan.

Kom nu på att jag ska mejla en grej också och fråga mamma om numren till någon chef jag ska ringa om praktik.