Dagen kan börja på många olika sätt och det går aldrig att förutse om den ska bli bra eller inte. Minsta grej kan bidra till irritation och sen är det svårt att stå emot alla funderingar. Att man aldrig tröttnar. Men tiden läker inte alla sår eller tar bort minnen.

Om jag någonsin i mitt liv träffar en ny kille ska det vara någon som inte känner någon jag känner och han ska inte få känna de jag känner mer än ytligt. Då blir det fan så mkt lättare när man gör slut.

Nog om det.. För en gångs skull satte jag mig inte i soffan direkt utan vid köksbordet. Det borde ju leda till att jag pluggar tänkte jag. Måste komma igång med seminarieuppgiften så jag slipper sitta med den imonkväll. Sjukt stor uppgift och den känns lite smått omöjlig när man inte läst hela boken, men va fan, sånt har jag ju klarat alla gånger innan så det borde väl gå denna gången också.. Längtar redan tills nästa utvärdering av kursfanskapet.