Jag börjar se ljust på livet igen. Illamåendet börjar försvinna och känslan av ett tjockt lager betong på över delen av magen likaså. SKÖNT. Va nära på att spy ett par gånger på jobbet både i morses och ikväll men isället fick jag magkatarr, life is wunderful when you least expect it, typ.

Jag vet, jag har mig själv att skylla. Men jag måste ändå gnälla, allt bli ju så bedrövligt förbannat jobbigt när kroppen mår skit.

Hann iaf umgås med Monk & Maria mellan arbetsturerna idag, jag var väl inte det roligaste sällskapet i världen men jag umgicks! Fantastiskt.

Imon ser dagen likadan ut, dock vet jag inte riktigt vad jag ska göra mellan arbetsturerna men jag hittar säkert på något. 5 timmar framför TV:n känns inte fel just nu och det lär det inte göra imon heller. Jag måste ju ta vara på dessa få dagarna jag har kvar innan nästa delkurs börjar!!!

Nu blir det luftmadrass i vardagsrummet.