Jag hatar drömmar. Förstår inte poängen... Trots att jag vaknade flera gånger inatt så fortsatte drömmen när jag somnade om. Åh, vad arg jag va på honom. Och ilskan sitter fortfarande kvar. Drömmen var precis som verkligheten var då och allt var bara skit. Kan inte ens förklara, jag känner mest för att gråta när jag tänker på det. Förbannade människa, hur kan jag fortfarande drömma om honom när det bara skadar mig?

Jaja. Familjen är här, blir väl strax frukost och sen iväg ut i det underbara vädret..