Varför leder stress ofta till apati? Varför stressar man upp sig över huvud taget? Jag har alltid tyckt och fått höra att jag är en sån lugn person och blir inte lätt uppstressad, yeah right. Tycker inte jag är något annat än stressad, över ALLT. Jag är just nu bäst på att stressa mig själv. Komma på oändligt många saker att göra på så kort tid som möjligt verkar temat vara.

Idag skulle jag
- ringa och ångra ett köp (snarare påtvingat av säljaren som otroligt nog kom från Alingsås och känner min bror)
- laga mat
- packa
- duscha
- diska

Jag har gjort en än så länge + bakat en kladdkaka eftersom jag vart chokladsugen sen lunch. Laga mat är uteslutet, finns ingen tid och är ganska onödigt att göra idag. Så nu återstår packning, dusch och diskning. Och jag trodde jag skulle komma i säng inna leva. Alltid lika bra på att planera - alltid lika dålig på att följa planeringen.

Jag skyller på Kullberg. Han fick hela dagen att bli grå. Man kan inte vara sjuk när man ska föreläsa, speciellt inte när gruppen har en till föreläsning efteråt. På högstadiet och gymnasiet hade man jublat, speciellt på gymnasiet då man kunde använda tiden till att gå till gymmet men så är det inte nu. Segtsegtsegt var det. Fick läst lite men blev inte något klokare på alla begrepp. Den andra föreläsningen var intressant men inte direkt lärorik, jag tror vinklad är det rätta ordet. Ni förstår, bara för att en människa har olika befattningar som lektor eller professor betyder inte att de lär ut objektiv kunskap. Nejnej, de lär ut utifrån deras egen tolkning, sen ska vi på egen hand bilda en egen uppfattning. Thank you. I like to smash your face in now please.

Äckligt negativ är jag är när jag är trött och stressad. Istället för att packa ner spritflaskan har jag lust att halsa den och sova i ett dygn och sen åka till ett varmt land och ligga på stranden i ett år. Sounds like a plan.