Ja, här sitter man relativt nyvaken, medicinen har börjat verka igen så livet är inte helt förjävligt.
Smarta jag åkte iväg utan medicin igår. Den kom med till Alingsås, men inte från Ängabo till Bolltorp. På eftermiddagen blev jag ganska fundersam över varför foten började göra så jävla ont och insåg att det var ca 10 timmar sen jag tog den. Huurraaa. Men godissuget slog allt så jag, Maria, Monk och Jacob gick till Ica, med lite pauser hit och dit. Sen bröt helvetet ut igen, fick hoppa på ett ben. Med andra ord: jag har ätit medicin i 2-3 veckor och när jag inte äter medicin är foten precis lika dålig som innan. Jösses vad medicinen har hjälpt... (Tack gode gud att jag kan vara ironisk så ilskan inte blir så stor, typ)

Om inte det var nog så bjöd natten på århundradets magkatarr. Jag var så glad så jag nästan grät. När jag väl lyckats somna om kom mamma in 6.15 och frågade "du försover dig väl inte" och precis därefter ringer väckarklockan som jag ställt för att ringa jobbet och säga att jag inte kan jobba. Men nej, finns ingen tid till det, magkatarren är inte klar. Så en kvart senare kan jag ringa. No problemas. Fick dåligt samvete över att jag inte åkte till jobbet, hoppas att kollegorna fick in någon annan som kunde jobba.. Kunde till slut somna om. Och då drömde jag om död, bråk och ångest.

Ibland är livet inte riktigt som man vill, ibland är saker och ting skit. Ibland vill man bara ge upp. Idag ger jag upp, jag ska spendera hela dagen i sängen. Ska bara belasta foten när jag ska på toa, kanske om jag är vääldigt hungrig också, men man kan ju bli serverad mat i sängen faktiskt. Måste bara leta efter sladden till mobilen också..