Denna dagen har känts som en vecka. Att ha ont i foten är inte kul. Att tvinga sig själv att sitta hemma en hel lördag är inte kul. Jag har helt ärligt suttit/legat i sängen sen jag la mig vid elva igår och endast lämnat den vid 3 toabesök och 2 matärenden. Man kan bli galen för mindre.

Men jag ska inte klaga för mycket, det finns de som har det värre. Men jag kan inte göra annat än att tänka på de som har det bättre. Det enda jag ser i mitt huvud är människor som går, går och går. Och självklart vill jag promenera bara för att jag inte kan. The brain is a funny thing. NOT.

Imorgon ska jag till Monk om planerna inte förändras :D Och jag hoppas att det ösregnar hela dagen så vi inte känner behov av att gå ut. Eller ja, jättefint väder går ju också för då kan vi gå till lekplatsen och jag får tvinga mig själv att sitta och leka minimalt. Man känner sig inte begränsad med en skadad fot, INTE ALLS.