Vad vill jag?

Jag blir galen. Två städer, två olika liv, de går sällan ihop...

Tänkte redan förra vecka att jag kunde åka till Alingsås, på onsdagen eller torsdagen men kände mig inte alls bra så jag sket i det. Har inga pengar så därför uteslöt jag idéen och tänkte inte mer på det. Idag frågade Monica varför jag inte kommer hem nu när jag inte har några föreläsningar och mamma frågade samma sak och erbjöd sig fixa biljetter.

Men jag vet inte.. Åh, varför får jag sån ångest över detta?
Jag vill hem och träffa min familj, min mamma, Monica, Niclas & Jacob. Men jag är inte frisk även om jag inte riktigt vet vad det är med mig så kan jag inte direkt spendera flera timmar hon Monica för då kanske jag smittar Jacob och en sjuk bebis är inte kul.
Jag har hemtenta nu, om jag åker hem kommer jag vara ännu latare och göra ännu mindre än jag gör nu.
På fredag kan vi hämta ut våra salstentor, så om jag åker till Alingsås får jag vänta tills på måndag.. Gjorde den missen i oktober och den helgen va inget kul, resultaten kom på mejlen typ 2 dagar senare.. Segt som satan.
Har ju planerat lite inför helgen med Jocke och Sara också.. Bläää. Jag gillar inte detta.

Samtidigt vore det skönt att kunna åka hem, slippa låna mer pengar av mamma, köpa det nödvändigaste och bara vara. Jag vet inte. Oftast brukar jag kunna känna efter och komma fram till vad jag vill men nu vet jag inte... Önskar att någon kunde hämta ut min tenta på fredag, då skulle jag kunna åka till Alingsås utan att behöva oroa mig ändå tills på måndagen... Kanske ska kolla upp om det är möjligt att någon hämtar ut den åt mig eller om man kan ringa på fredag och få veta...? Känns inte så troligt, vem skulle man ringa? Vanja kanske. Vet inte, kan ju kolla.

Usch, jag är sådär anti folk just nu. Tanken på att spendera hela veckan hemma och bara plugga är lockande. Har en viss irritation inom mig idag, don't know why.. Ser bara massa folk framför mig som jag inte vill träffa eller ens höra ifrån... Alingsås = obligationer? Känns så ibland.

Jag vet inte. Jag saknar min mamma... Jag saknar min Monica... Men jag orkar inte... Det är något fysiskt fel på mig som får psyket att spela spel. Förhoppningsvis svarar Katarina på mitt mejl redan ikväll, även gruppen, så jag vet hur det står till med det. Med tanke på hur det vart tidigare med datum för återlämning av tentor kanske vi inte ens kan hämta den på fredag.. Jag har ingen aning. Jag bara babblar för att jag är frustrerad. Vill vara glad, må bra. VIll ha sommar!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0