Läste nyss ett blogginlägg om ex's nya ragg/flickvänner och hur vi jämför oss med dem. Det är sant, vissa försöker allt för att känna sig bättre än dem. Men det jag mest grubblar över är fenomenet att dessa nya ragg/flickvänner automatiskt hatar killens ex. WTF? Allt som har med kärlek att göra är ologiskt och sunt förnuft flyger snabbt ur fönstret men ändå?
Jag har upplevt det gång på gång, fått höra det gång på gång och varje gång skrattat. Jag lever för skadeglädje, och att få veta att en person blir förbannad för att endast höra mitt namn får mig att garva och känna: In your face! (Kolla jag fick dit en!!) Men ärligt, i mitt huvud ser jag ordet osäkerhet blinka med röd neontext i pannan på personen som är så hotad av min existens. Själv har jag ännu inte upplevt detta, ingen av mina pojkvänner har haft ex, undra om jag kommer känna likadant? Hmm. Kanske något som bara händer, en känsla man inte kan förhindra. Men som ett ex så känns det inte särskilt kul, speciellt inte när deras osäkerhet leder till förstoring av skitsaker och bildar rykten som gör en ännu mer hatad.

Jag har en filosofi som jag haft läänge: Om idiotjäveln du är tillsammans med väljer att vara otrogen, gå tillbaka till sitt ex eller vad fan som helst så är det så, är han så puckad så är det hans förlust. Sen kanske det gör ont, man känner sig sviken och (i mitt fall) blir otroligt jävla förbannad men sen är det över. Det som händer det händer, synd. Nöjet i det hela är att det är något du kan använda dig av, du kan prata extremt illa om personen för all framtid!! HAHA, in your face!

Har ännu inte varit med om det heller. Men när den dagen väl kommer, vilket jag tror att den någongång gör, så längtar jag efter att få se min reaktion. Jag har redan föreställt mig det och det min föreställning är ganska kul. Som min mamma säger så är jag väldigt klok när jag är arg, oftast. Nu låter jag väl lite självdestruktiv och verkar vilja att någon ska vara otrogen mot mig och så är det inte. Det är bara något som jag sett andra erfara och gå igenom och jag undrar hur jag skulle hantera situationen. Jag har alltid sagt att jag kommer sparka honom till månen, kommer jag? Jag hoppas det. Det är sällan saker gör mig riktigt befogat förbannad nu för tiden, så den dagen kommer nog bli väldigt rolig. Kanske får återuppleva 9:ans adrenalinkicken, då är det garanterat värt det. Bara det inte leder till straff.